Nu är det såhär....
Jag o Johan har brutit upp, en vecka har snart gått o det känns bra.
Klart det är jobbigt när det blir verklighet av saker man funderat mycke
på, när saker o ting kommer till ytan o man bestämmer sig.
Ni som har varit med ett tag vet ju hur jobbigt jag hade sist vi flyttade från
varandera, det som var jävligast då var att vi inte ens försökt, inte gjort
allt för att få det o funka utan bara gav upp.
Skillnaden idag är att nu har vi verkligen försökt, om än på olika sätt så
visar det sig om o om igen att vi mer o mer glider isär.
Prövning efter prövning har gjort det svårt att komma vidare
på ett normalt sätt. Vi drar inte åt samma håll o vår relation blir
blir väldigt kompliserad och jobbig o det mår ingen bra av.
Vi har faktiskt inte pratat om nåt speciellt utan bara kommit överens
om att vi vill inte mer.
Vi bor fortfarande ihop men jag jobbar ju o Johan har oxå börjat jobba
igen så vi går ju inte på varandra direkt.
Jag har hittat ett hus, en idyll som är helt i min smak o föllt pladask!
Det ligger utanför stan, mysigt o helt lagom. Mitt på Listerklandet.
Jag kan verkligen se mig o Vilja där ute.
Jag har alltid haft en dröm sen jag flyttade ner hit o det är att få bo i
ett mysigt hus, o nu ska jag kanske det!! Nu hade jag ju inte tänkt göra
det själv men nu är det så det blir o det betyder mycke för mig att
känna att jag får ett redigt boende för mig o min bebis:o)
Har fixat med banken o Karro o hennes pappa har varit med o kollat.
På Torsdag ska jag dit igen o då ska Malin följa med oxå.
